FAT

Igår var vi på alternativ modeshow 

http://www.alternativefashionweek.com/main.php

På catwalken visades både performanser och mode som tyvärr var mera main stream än alternativt. Frans hade hotat med att det skulle bli fullt av läder och latex, men sånt fick vi klara oss utan. 
Frans band NLP spelade vid pausen och det vra kul att höra dem live! Musiken kan besskrivas som Black Sabbath möter Cher. 


Bilder kommer så fort jag fått rullen framkallad. Synd att jag bara tog en rulle med...

Torontos första flunssa

Drog på mig en väldigt onödig flunssa då jag gick till danslektionen. Har som tur varit frisk hittills, men jag kunde väl ha klarat mig utan denna hjärnförlamande krämpan i fem veckor till.


Som tur är det ganska pissigt väder ute, så man kan med gott samvete ligga i sängen resten av dagen.

Glad Påsk

Igår firade vi påsken med buller och bång, eller närmare bestämt äggmålning och melobowling! Närmare 20 pers uppenbarade sig med mat och godsaker och festen var i full gång. 


Det roliga med att ordna fester för nya bekanta är att man får hitta på helt egna traditioner och festerna följer sällan samma (ibland tråkiga) mönster.


Väldigt lyckat med andra ord!

persiskt födelsedagskalas

Igår firade vi vår vän A.s födelsedag. Ingen visste hur gammal han blivit, men vi tippade lite på 30, vilket var ganska nära. 34 var rätta svaret.


Fastlagsbullar (eller noon khameyi som de envisas att kalla dem) avnjöts med te och lite senare togs tiramisutårtan fram som sköljdes ner med lite persisk starksprit. 


Kvällen avslutades med klassisk lågstadie technodiscoring där folk i tur och ordning visade sina talanger inom persisk dans.


Jag hade vett nog att avdunsta från tillställningen innan stämningen började dala och den obligatoriska kinamatsnattmiddagen skulle påbörjas. Kollade istället på Star Wars Episode I: The Phantom Menace tillsammans med F&J. En klassiker även den.

memma

Telefonen  vägrar samarbeta med mig så får inte uppladdat bildbevis, men sanna mina ord så håller jag på att koka/baka memma. 6 hela timmar tar detta försök som hoppeligen lyckas. 


Om inte så blir gästerna  på påskfesten utan. Orkar inte gnälla mig till en skjuss till Newmarket som ligger 1,5h härifrån för att inhandla en riva memma. Det sku vara lite för tjockt! 

solbränna

Har brännt hela ansiktet och nacken/halsen idag. 7 timmar i solen var vad det krävdes för mig att bli stirrobjektet nro UNO i denna stad. Tydligen har folk aldrig sett ett brännt ansikte förut. 


Två personer kom upp till mig då jag satt på bänken utanför Pamenar och upplyste mig om att jag hade brännt mig... efter det gich 100-tals människor förbi och bara glodde. Borde ha skrikit åt dem:


Har du käkat blängsylta eller?  

hur ligger det egentligen till i västvärlden?

Ungefär två år sedan reste jag igenom USA och satt en vacker dag bredvid en kvinna några år äldre än jag, i ett tåg mellan Kansas City och St. Louis. Kvinnan bodde i slummen, hennes mor var crack-beroende, hennes tre barn hade blivit omhändertagna (den yngsta dött endast tre månader gammal, den äldsta skulle hon inte få träffa förrän han fyllt 18). Detta var hennes andra gång utanför staden, hennes första gång i ett tåg. Hon var enormt skakis och nervös. 


Hon var på väg till St. Louis för att träffa sin fästman som nyss kommit ut ur fängelset (där han hade hittat Gud och blivit troende). Han skulle visst bli pastor och hon glödde för att bli hans lärjunge. Nåväl, hon hade en läskunnighet som jag snabbt placerade på en 13-årings nivå, och då talar vi en 13-årig med engelska som främmande språk.


Vid ett skede av diskussionen nämnde hon att hon i framtiden önskade följande saker i livet:


- en IPod
- en Blackberry
- att flytta ut ur slummen
- att få sina barn tillbaka
- att få ett jobb


Jag himlade med ögonen inombords på prioriteringen hon lagt på sina önskemål. Borde inte barnen kanske väga tyngst? Eller att komma ut ur slummen?


Idag berättade Julia om en bekant till henne som volonterat 3 månader på ett barnhem i Ghana och konstaterat att där är det yttre inte viktigt då det kommer till relationer över huvud taget. Inte som i västvärlden där alla ska ha alla nyaste mojängerna för att alls räknas.


Då insåg jag att jag kanske haft fel då jag himlat åt den kvinna jag träffat på tåget. Kanske hon behöver de där yttre attributen för att kunna nå de där mer grundläggande målen? Är det så här långt vi låtit det gå i samhället?

och samtidigt...

som jag förstår att det här är året med stort Å, så inser jag också att man inte kommer undan gamla ingrodda mönster man tycks hamna i. Människor är lika över allt, tänker väl, men dessa tankar överförs sällan till verklighet.


Veckoslutet har passerat i bokens tecken. Har läst böcker medan bekanta festat arslena av sig. Och naturligtvis glömt att meddela mig om festen. 


Känns som man tagit tidsmaskin till det tidiga 00-talet. 


What comes around goes around. I guess.